Det har blivit tyst och lugnt i det lilla ”barnrikehuset” i Skansholm. Huset är det första egna hem som familjen Ernst och Viola Eriksson har haft. Man har hyrt olika hus i byarna runt om i Vilhelmina kommun sen Ernst och Viola gifte sig 1933. Efter att ha bott hos Violas bror, Josef och hans familj i Skog, ett tag, kändes det oerhört stort för Erikssons att få ett nybyggt hus för familjen. 1942 kunde Ernst och Viola flytta in i sitt hus i Skansholm. Det kallas barnrikehus därför att familjer med många barn och liten ekonomi fick hjälp av staten att bygga ett litet eget hem.
De sista dagarna har Ernst fått lov att vara hemma ganska mycket. Viola ska vilken dag som helst föda familjens 8:e barn. Hon har varit i gång hela tiden, men nu märks det att det snart är dags. I kväll gick hon till sängs tidigt efter att ha haft en del förvärkar.
Ernst har lagat kvällsmat till de 7 barnen. Stekt falukorv med potatismos, det är ungefär så långt Ernsts kokkonst sträcker sig. Annars har han en specialité som kallas för ”Pöffsen”, en favorit bland barnen, men det är ju ingen maträtt utan en jättegod mjuk kaka. Maj 10 år och Karin 8 år har hjälpts åt med disken. Birgit 13 år och Elsie 12 år har lagt de minsta Roland 6 år, Margareta 4 år och Elisabet 2 år. Nu är Ernst uppe på övervåningen i det lilla sovrummet och ser till att Viola har det bra. Hon har just somnat och och det verkar tyst i huset så Ernst går ner till köket för att börja förbereda den predikan han ska ha i kapellet i Rönnäs på söndag.
Det har varit några fina höstdagar men nu verkar det bli kallare och snön lär inte vara långt bort.
”Vilken välsignelse det varit att vi fått tag på billig bakaved från sågen”, tänker Ernst där han sitter vid köksbordet för en sista kopp kaffe.
”Veden ska förhoppningsvis räcka hela vintern” , fortsätter han att tänka.
Han tar en sockerbit i munnen och suger i sig kaffet, kaffe på bit är något extra.
”Egentligen skulle jag väl inte äta så mycket socker, men vad vore kaffet utan en sockerbit?”
Ernst har börjat att bli lite rund om magen och det är väl inte så konstigt. Han tycker om kaffebröd och det får han i massor när han som kolportör besöker hemmen för att sälja böcker och berätta för människor om Gud.
Det går trögt med förberedelserna, tankarna vill hela tiden gå till Viola.
”Tack gode Gud för min hustru!” säger han tyst.
”Vilken gåva från Gud, en så kärleksfull, god, gudfruktig och tålmodig mor och hustru finns det nog bara en av och den fick jag.” fortsätter Ernst för sig själv.
”7 barn har hon fött och nu är det 8:e på väg. Undrar om det inte blir i natt? Ska det bli en pojke den här gången? Vi har ju reda 6 flickor, men bara en pojke.” Det går inte att koncentrera sig på söndagens predikan. Ernst beslutar sig för att gå till sängs. Klockan är mycket, en bit över midnatt. Det har hunnit bli fredagen den 10:e oktober 1947.
Ernst hinner inte få av sig alla kläder innan han hör att Viola ropar på honom. Han skyndar in till sin älskade hustru.
”Du måste skynda dig att hämta Rut, det är dags nu,” viskar Viola, hon vill inte att barnen ska vakna. Nu får Ernst fart, kläderna kommer på i en hast och han rusar ut och sparkar igång sin 98 kubikers lättviktare och drar på full gas mot Svens och Ruts hus. Fortsättning följer
