Mirakel i Lövberg

Ernst & Viola med ett av de många barnbarnen

Rolands berättelse fortsätter.

Det kom folk från bygden till de "stormöten" som ordnades och många blev frälsta.
En förmiddag kom en man springande och ropade på Pingst-Eriksson och sa att han var tvungen att komma på en gång. Ernst och mannen sprang uppför kullen och vidare mot byn, där Ernst såg en kvinna som låg på marken och hon var blodig. En glasburk i konserveringsapparaten hade exploderat och en glasbit hade skurit henne i halsen. Vad skulle Ernst göra? Mannen, som inte var hennes make, ville springa och hämta en lappgubbe som kunde "ste blon". Ernst förbjöd honom att hämta någon, samidigt som en röst inom honom anklagade honom för att vara ansvarslös. Den här kvinnan hade 5 barn och de kunde bli moderlösa. I samma stund hörde Ernst en starkare röst, som talade om att det inte var Ernst som hade ansvaret för kvinnan utan det var Gud. Fylld av denna visshet sträckte Ernst ut handen mot kvinnan och befallde blodflödet att upphöra i Jesu namn!
Allt blev stilla och det slutade blöda på en enda gång. Vilket under! Efter en stund orkade kvinnan sitta upp och hon var också med på kvällsmötet.  Kvinnan som hette Valdy hade blivit frälst på fredag och dagen efter fick hon uppleva detta under.
Den kvällen blev det ett riktigt tacksägelse och jubelmöte!!

Roland berättar om stormöten

Roland

Det skulle bli tältmötesveckor på olika platser. De pågick under 7 veckor. Första mötet var i Laxbäcken och sista i Lövberg. Mellan dessa byar var det ca 10 mil. Höjdpunkten för mig, som var omkring 9 år, var när tältet lastades på godsbilen, som gick mellan Vilhelmina och Saxnäs. Jag fick åka med lastbilen, vilket var helt otroligt. Framme i Saxnäs lossades  tältet och mycket annat och bars ner till en brygga vid Kultsjön för att sedan lastas på turbåten som gick mellan Saxnäs och Klimpfjäll. När allt var lastat och klart lade skepparen Folke in en stor snus och sa: ”Jaa, nu kan vi vell börj o faara!”

Den 3-4 timmar långa resan började och det var så vackert med de snöklädda fjällen och höga bergen. Volymen bland fjällgubbarna blev högre och högre på grund av den öl och sprit de hämtat vid godsbilen. Historier berättades och skratten ekade över Kultsjön. Den tillresande predikanten från Småland, som också fanns ombord kunde inte förstå vad de skrattade åt. Historierna var varken roliga eller rumsrena, Ernst fann ingen orsak att försöka förklara.

"Ascha!!" brukade mor Viola säga när far Ernst ville vänslas

I Stornäs lossades den första lasten och när vi åkte därifrån undrade Folke om någon ville ha kaffe. När svaret blev ja tog han fram kaffeburken som tyvärr var tom. Då hördes Folkes mullrande stämma:  ”Je fo vell mudder på sumpen”. Han tog sen en kopp, kanske inte direkt nydiskad, öste ur Kultsjöns klara vatten, fyllde kaffepannan och stoppade sen ner ett finger i pannan och rörde om. Sen ställde han kaffepannan på det heta grenröret vid motorn. Gissa om det smakade kaffe? Gubbarna, som hade starkare drycker i botten, tyckte att det var bra. Sedan var det någon som tog fram renkött och morakniven. Då viskade smålänninge n till Ernst och undrade om han skulle våga be om en smakbit av lappköttet. Ernst avrådde honom på det bestämdaste och förklarade för honom att det var ingen som åt lappkött, men om han frågade efter renkött skulle han säkert få smaka.

Äntligen framme i Lövberg, där fanns ingen brygga, utan det var till att vada i det kalla vattnet när lasten skulle lossas, dä5ribland läskedrycksbackar. En av de få gånger vi barn fick dricka läsk var vis stormöten, som tältmötena kallades. Vid ett tillfälle under en stormötesvecka såg Viola en liten ledsen pojke utanför kapellet. Viola ville veta orsaken, varpå pojken svarade att det inte var ”nå bra” möten. Viola ville veta mera och fic till svar: Jeg ha baare dröcke sju drecka!” Ja, så kan det kännas för en liten pojke, trots att det var stormöte.