Reunion

Vi har nu varit hemifrån i snart en vecka. Det är fortfarande som svensk sommar här nere. Vi har tagit oss till Tadzjikistan via Istanbul. I onsdags landade vi i Dushanbe och var där ett par dagar. Sedan bar det av med bil till norra delen av Tadzjikistan och residensstaden Hudjand. Här har vi tidigare bott och arbetat.
Det har varit kära återseenden. Vänner vi inte träffat på många år, barn som vuxit upp på barnhemmet Oasis och som nu är vuxna. De har varit så överväldigt glada över att se oss. Hemma i Sverige är det nog bara Nelson ( Robbans hund) som visar sån glädje över att se mig. Pussar och kramar till och med en och annan glädjetår.
I dag när en kille kom hem till den lägenhet vi hyr för att fixa gasspisen, så tyckte jag att det var något bekant över honom. Efter ett tag så kände jag igen honom, det är ju Denis! Så enormt roligt att se honom! Det är fantastiskt att få se att det man gör funkar. Barnhemmet Oasis, som startades av Kari och Rune Borgsö och där flera av oss som varit i Central Asien har varit engagerade, har verkligen varit till nytta. Denis kommer ihåg  och är tacksam för alla från vår organisation, som genom åren hjälpt till här.
Det är en så enorm rikedom at ha vänner i olika världsdelar och olika kulturer. Det är vinster man får när man byter ut det vanliga livet hemma i vårt älskade fosterland, mot perioder på platser där inte alla bekvämligheter fungerar hela tiden.
Jag sa till Leena idag att jag tror jag stannar här, men så tittar jag på bakgrundsbilden på datorn (en bild av familjen ”Tjocka Släkten”) och inser att jag kan nog inte vara borta för länge. Fast det känns ändå frestande att tänka sig någon period utomlands igen, om man kan vara till någon nytta. Vi märker ju att vi är både önskade och behövda här. Att vara behövd gör att man verkligen tycker om att leva.

Ryggoperation beslutad

Natten mellan torsdag och fredag kom vi hem efter att ha haft en skön semester på 14 dagar i Israel. Nu har jag jobbat 3 nätter och i dag var jag hos ortopeden på Akkis. Det belutades om att jag ska steloperera delar av ryggen. Väntan på op kan bli mer än 6 mån, men om jag åberopar vårdgarantin så ska op ordnas inom 3 månader. Sen blir det 3 månaders sjukskrivning. Om jag får op i maj så betyder det att jag blir ledig hela sommaren och sen har jag semester att ta ut. Inget ont som inte har något gott med sig. Det enda är att om jag utnyttjar vårdgarantin så blir det inte i Uppsala de gör ingreppet utan på något annat sjukhus. Doktorn sa att det brukar ofta bli i Nacka. Jag tar nog detta, eftersom jag bara behöver ligga 4 dagar på sjukhus, sen - hela sommaren tillsammans med den ny pensionären och övriga familjen - härligt!

2012-02-04 Tel Aviv

Sista dagen i Tel Aviv.
Härlig utsikt vid frukostbordet. Medelhavets böljor väntar inbjudande.
Det är soligt och varmt. Lördag = sabbat och vi behöver inte checka ut förrän kl 17. Så i stället för att resa upp till Jerusalem på en gång, bestämmer vi oss för att stanna i Tel Aviv tills i eftermiddag.

Vi promenerade mycket utmed stranden.
En skrämmande insikt har träffat mitt sinne. Jag hänger inte med grandma i hennes tempo längre! Problemen med för trånga nervkanaler och ålderspåverkade diskar, gör att det vänstra benet smärtar och vill inte röra sig så fort som jag vill.
Jag har haft tillfälle att studera grandmas rygg som aldrig förr. Det är hemskt att en så ung människa som jag kan vara så många år och så skröplig.
Men det var varmt och skönt i solen.

Framåt sabbatens slut tog vi en taxi från Tel Aviv till Prima Kings Hotel i Jerusalem.
Härligt att komma till Jerusalem. Det är något visst med den staden.
Vi hann inte med så mycket, vi kom så sent, men vi tar igen det nästa dag.
Hotellet är bokat i 3 nätter så vi har gott om tid att ströva omkring senare.
Prima Kings ligger ganska centralt det tar ca 15 minuter ner till gamla stan.

Ord av vishet

En indian satt och pratade med sitt barnbarn.

Han sa: ”-I alla människor bor det två vargar som slåss.

Den ene är ond. Det är ilska, fruktan, missunnsamhet, avundsjuka, 

sorg, arrogans, självömkan, lögn, överlägsenhet och egoism.

Den andra är god. Det är glädje, fred, kärlek, hopp, lugn, ödmjukhet, 

välvilja, empati, sanning och tillit”.

”Vilken varg vinner?”, sa barnet.

”-Den du matar”, sa den gamle mannen...

För syns skull

 Nu har även grandpa fått nya glasögon. Vilka passar bäst? Har fått ett par på köpet (vad man nu ska ha 2 par till).

Suomi Treffi 2011

Det finns en del höjdpunkter under 2011. En av dem ser ni på bilden till vänster. Efter en del tjatande ansåg sig mina söner tvungna att ta med mig på den årliga Suomi Treffi. Normalt så kvalificerar jag inte för detta evenemang då man måste ha ett antal procent av finskt blod i ådrorna. Hur mycket jag än skulle vilja ha en finnmix i mina ådror så har jag det inte. Helsvensk, född i Vilhelmina med fars rötter från Närke (pappa Ernst dock född i Dalarna) och mors från Uppland. Hursomhelst, denna helg var helt fantastisk! Spendera tid med sönerna gör jag gärna om, fast det får väl bli något annat forum, finsk kommer jag nog inte att bli även om jag genomgår en blodtransfusion. Jag älskar er pojkar! Jag har nog inte haft så kul och skrattat så mycket på många år. Ni är härliga, humoristiska, kärleksfulla, omtänksamma, roliga att umgås med och de bästa halvfinnar denna värld har skådat. Det får bli en utmaning att hitta en aktivitet som vi kan ha som far och son grej. Kan man göra en far och dotter grej? Eller det går inte för sig? Jag tycker i alla fall att det skulle vara en höjdare. Jag älskar er flickor! När jag tänker i dessa banor så kommer det ju en massa saker man skulle vilja göra. Något tillsammans med svärsönerna, svärdöttrarna, de stora barnbarnen, de små barnbarnen, jag älskar ju alla er också. Höjdarna är ju att få träffas alla på en gång, två sådana event är inplanerade under 2012. I sommar hoppas vi att alla kan komma och stråla samman hos Robert & Åsa i Trollkarlstjärn och så har vi fått löfte om att få vara på Bjärka-Säby Nya Slott på julen 2012. 

Grandmas förnyelse

Rösta på vilket par av de nya glasögonen som är bäst!