Tider går

Det är dagen efter midsommardagen. Vid den här tiden brukar man tänka tillbaka på saker som har hänt andra midsommrar. Det har nog inte hänt så mycket i mitt liv under midsommarhelgerna, jag har ändå firat midsommar 64 gånger och det är nog bara två midsommrar jag minns. Den ena var 1961, då cyklade jag och en kompis från Skansholm till Fatmomakke och tältade där. Det bestående minnet därifrån är att jag halkade på blöta stenar och slog i rumpan så att jag knappt kunde gå.

Den andra midsommaren jag minns är midsommaren 1965. Jag bodde i Jakobsberg vid den tiden, det gjorde Leena också. Vi hade tagit på oss de finaste kläderna och begett oss till Kvarnbacken för att ta del av festligheterna, men det är något annat jag kommer ihåg mest. Dagarna innan midsommar hade varit till en guldsmed inne i stan (Stockholm) för att hämta ut våra förlovningsringar, som vi hade beställt. Nu var jag 17 år och vi hade känt varandra i två år, så nu var det dags att tala om för omvärlden att vi tänkte gifta oss så småningom. Vi deltog en stund i firandet, men ganska snart gick vi därifrån och hem till mig. Jag hyrde ett litet rum av den dam där Leena jobbade som barnflicka. Där i det lilla rummet satt vi på sängkanten och bytte ringar med varandra. Det här hade jag väntat på, jag var ju så otroligt kär. Jag kan fortfarande känna känslorna när jag tänker tillbaka på den tiden. Det fantastiska är att jag känner en enorm kärlek till Leena fortfarande. Visst kan man bli irriterade på varandra, men grundkärleken finns ändå där.

Hoppas att vi har många midsommrar kvar att fira tillsammans.