Bishkek november 2014

Det snöar idag så jag tog mig tid att lägga upp några bilder från Bishkek.

7-barnsmamma i Tadzjikistan

2014-11-18
Bishkek

Vi har nu varit i norra Tadzjikistan i en månad och just nu befinner vi oss i Bishkek, Kirgizistan. Vi ska vara här tre dagar medan vi väntar på nytt visum. Sedan flyger vi till Dushanbe i södra Tadzjikistan för att vara där ca en månad. Vi har biljetter hem den 15 dec. så vi ska nog kunna fira jul hemma.
Det har varit väldigt roligt att komma tillbaka och träffa alla goda vänner vi haft sedan tiden vi bodde i Hudjand. Inte minst roligt har det varit att träffa en del av de barn som växte upp på det barnhem vi jobbade på.  Det är dock med blandade känslor vi åker vidare. Det känns så svårt att lämna och om en månad komma hem till överflöd och julkonsumtion, när man träffat människor som inte vet hur de ska överleva vintern. För mig kommer nog denna resa att innebära konsekvenser när det gäller min livsstil. Åtminstone känns det nu som om man skulle vilja avstå från en del onödig lyxkonsumtion för att kunna hjälpa någon att klara vintern. Förutom alla gamla vänner har vi kommit i kontakt med ca 40 personer (familjer, ensamstående mammor, pensionärer) som lever under hotet att gå under i vinter. Bl.a träffade vi häromdagen en 7-barns familj där både mamman och pappan förlorat sina jobb och nu fasade för vintern. Det äldsta barnet är 16 år. Leena och jag bestämde oss för att se till att denna familj klarar vintern. Det behövs ca 50 USD/mån för att kunna betala elen, så att man kan ha dräglig värme och nödvändiga basvaror.
En kyrka här har en ”Mercy Fond” för att hjälpa människor, men just nu är det tomt. Det är dit vi kommer att sända vårt bidrag för då vet vi att hjälpen kommer dit den ska. Du får väldigt gärna gensvars på detta och vara med och lindra nöden för dessa människor, sänd i så fall ett mail till: olle@olleeriksson.org   Ja, men Röda Korset, Rädda Barnen, FN, vår kyrka  osv har ju program för sånt här." säger du. Ja och de gör fantastiska saker så om du ger dit så är det ju jättebra. Men så tänker jag: "Dom här som jag har mött de omfattas inte av något sådant program och kanske det då är ett ansvar jag har att försöka göra något för dessa."  Jag vet också att varje öre som samlas in kommer till de som behöver. Det är ingen av mina kontakter som får eller vill ha något för att se till att hjälpen kommer fram. Självklart kommer jag att följa upp och visa vart och hur pengarna används.
Ha det bra
Hälsningar från Central Asien

VARDAGSHJÄLTAR 2

Leena tillsammans med ett gäng vardagshjältar

2014-11-12
Hudjand
Det är kyligare än vi trodde att det skulle vara, här i Hudjand. Det är bara några grader varmt, men vi har träffat människor som har värmt upp oss inifrån.
I dag träffade vi några personer som jobbar med att hjälpa barn med dåliga odds från början. Barnen är 6 år och uppåt, ända till 18 år. En del av barnen är föräldralösa, andra är där därför att de biologiska föräldrarna vägrar att ta hand om dem. Det kan handla om barn till prostituerade, där ingen vill kännas vid barnet. Eller barn till en 14-15 -årig flicka som inte har möjlighet att försörja sig och där fadern inte vill ta ansvar. Hennes familj vill då inte heller ta hand om barnet. En del av barnen som är där har någon form av handikapp och föräldrarna vill inte ha det barnet. Som jag nämnde i förra inlägget  så finns ett utbrett förakt för människor med nedsatta funktioner, fysiska eller mentala. Dessa människor har inte samma värde och många gånger skäms man för att visa dem. Det måste sägas på en gång att inte alla familjer förskjuter barn på detta sätt, men det är ganska vanligt i den här kulturkontexten. Några av barnen kan inte vara hemma pga missbrukande föräldrar. Det kan också handla om att mamman gifter om sig och den nya mannen vill inte ha med sin nya frus barn, som han inte är pappa till. De personer vi träffade jobbar på ett barnhem med både barnen och föräldrarna. Målet är att få hem barnet till sina biologiska föräldrar. Man försöker också att, i de fall där det inte går att återförena barn och biologiska föräldrar, skaffa fosterföräldrar till barnen. Prio 1 för dem var att barnen inte ska behöva vara på institution. De har också utvecklat ett program med volontärer som besöker barnen för att ge tid och omsorg till dem. Dessa fantastiska människor berörde oss väldigt starkt och jag rördes till tårar när jag hörde hur många barn har det. Gruppen vi träffade jobbade också för våldsutsatta kvinnor. Man försöker ordna skyddat boende och gör allt för att hjälpa och beskydda en utsatt grupp av kvinnor.    Det de jobbar med är unikt för detta land. Det finns ingen kunskap på detta område och de vi träffade har själva lyckats skapa program som gör en enorm skillnad. Man kulturanpassar program och modeller att jobba efter som man hittar i Europa eller i Ryssland. Man kan inte ta program och arbetsmodeller rakt av det är för stora kulturella skillnader. De här människorna jobbar hårt och osjälviskt för att ge dessa barn en röst i samhället, men det är alltid en kamp om att hitta finanser för det man vill göra. En av de vi träffade avlutade med: ”Vi gör så gott vi kan med de finanser vi har, men vi skulle kunde göra så mycket mer om vi bara hade fler donatorer eller partners”. Det dessa människor gör är unikt för detta land. De är exempel på kreativitet och uppfinningsrikedom när det gäller att hjälpa utsatta människor och framför allt barn. Vi är stolta över att kunna säga att vi för många år sedan arbetade tillsammans med en del av dem.
Vi har träffat några verkliga vardagshjältar idag.