Vardagshjältar

Nozim & Nosira

Nozims mamma bjuder på plov

2014-10-24
Kanibadam
I dag har vi varit bjudna till en familj i en stad ca 7 mil från Hudjand. Det är alltid intressant att möta nya människor och få ta del av deras livsberättelse. För oss var Nozim och hans fru och mamma, en ny bekantskap. Som så många andra i Tadzjikistan, arbetade Nozim i Ryssland. Otroligt många familjer har någon som jobbar i Ryssland för att försörja resten av familjen. Nozim jobbade med att slakta tjurar. För 11 år sedan gick något snett och tjuren kom loss och lyckades riva en tung järnport, som Nozim fick över sig. Ryggraden knäcktes och han blev förlamad från midjan och neråt. Haan har gått igenom 11 operationer och det är inte slut med det. Nozim är dock av den sorten som inte sätter sig ner och blir bitter. Nej, - ”om jag inte kan använda benen så får jag väl fixa på något sätt så att jag kan hitta på något att försörja mig med.”- resonerar han. På sjukhuset blev han kär i en ung sjuksköterska, men det såg inte ut att vara möjligt för honom att få henne. Han förklarade att i hans kultur så gifter sig inte en fullt frisk person med en person med någon form av handikapp. Har man handikapp så måste man hitta en partner med ett handikapp av något slag. Nozim gav sig inte och efter 3 år gick Nosiras föräldrar med på att de fick gifta sig med varandra. Det var inte lätt. Nosira fick hela samhället emot sig: ”Är du inte klok! Du är ju ung och fullt frisk, han är ju invalid!” Men Nosira var säker på sin sak och till slut fick de varandra.
Nosim lärde sig under sjukhusvistelsen att laga mobiltelefoner. Det blev hans levebröd plus att han fick en liten pension från Ryssland. Han har nu också en automatväxlad bil och lät en mekaniker montera en spak vid ratten som trycker på gasen när man drar i den och som tryckte på bromsen när man trycker på den. Med den bilen skaffade han tillstånd att köra taxi. Så nu kör han taxi men en hand på ratten och en hand på gas/broms-spaken. Nosim har på ett sätt haft tur, han fick sina operationer därför att han skadades i Ryssland. Alla har inte den möjligheten. En gång när Nosim skulle opereras, här i Tadzjikistan, låg en man på samma sal, som också behövde en operation. Denna person hade inte pengar till operationen och inte hans familj heller, men när Noszim hör om detta så erbjuder han sig att betala för operationen av de pengar han tjänar på mobilrenoveringarna och taxikörningen. För mig är Nozim & Nosira vardagshjältar.
Att få sådana här möten är värd resan hit.