Åren gick och en dag blev Ernst mycket sjuk. Han hade cancer i magen och var tvungen att genomgå en lång operation. På lasarettet fick Ernst en sänggranne från Skansholm. Han hette Johan och var en gammal butter gubbe. Sedan de pratat en stund med varandra, tog Johan fram pipan, stoppade den med tobak och sa irriterat och halvhögt att någon ur personalen hade lovat att köra honom till rökrummet. Eftersom ingen kommit sa Ernst att han kunde hjälpa honom. Johan blev tveksam, för han visste ju vem Ernst var och vad han gjorde, men Ernst förklarade då att han hade varit rökare en gång i tiden, så han visste hur det kändes när röksuget kom. Det blev några turer fram och åter till rökrummet med Pingstpastorn vid rodret och piprökaren i sängen.
Ett annat tillfälle på lasarettet hade Ernst en sänggranne från en fjällby. Ernst tyckte att det var jobbigt att vara hemifrån just då, för det var jul. Efter allt detta förstod Ernst varför han skulle vara där just då. På juldagsmorgonen vid 04 -tiden hade Ernst och den här mannen fått bedja frälsningsbönen tillsammans. Mannen blev frälst!
När Ernst kommit hem och berättat detta blev det tacksägelsemöte i hemmet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar