En dag kom det ett brev från styrelsen i Malgomaj Fria Församling, de ville att Ernst och Viola skulle bli deras pastorspar. Efter att ha prövat frågan inför Gud, upplevde de att det var Hans vilja, så svaret blev ja. Nu skulle de återigen bli föreståndarpar i den församling de varit med och byggt. Ernst sade upp sin tjänst som kolposör och flyttade "hem" till Lövnäs.. Församlingen hade sitt "högsäte" i Rönnäs och dit blev Ernst kallad en dag. Så fort han kommit in i lokalen, där styrelsen satt, kände han att nåt var fel. De satt med nedböjda huvuden, det enda som fattades var slokhattar. En av dem började försiktigt att få igång ett samtal. Det var så att en av äldstebröderna arbetade som snickare på södra Sverige. Där hade han besökt en Pingstkyrka. Pastorn i den kyrkan hade sagt upp sin tjänst och utan att prata med styrelsen i Malgomaj hade äldstebrodern frågat om han var villig att komma som föreståndare, vilket han var. Denna aädstebroder var en mycket viljestark och pratsam person. Detta blev jobbigt för en del i styrelsen, för vem hade rätt? och vem hade fel? I den stunden upplevde Ernst ett tilltal från Gud och det var att: "han skulle vara stilla och att Gud skulle strida för honom". Ernst litade till 100% på Gud. Ernst och Viola meddelade att de inte skulle bli pastorspar, för någon internstrid ville de inte vara med om. Ernst och Viola förlorade aldrig glädjen i Gud, vilket har fascinerat mig många gånger.
Nu var Ernst utan jobb, utan inkomst och familjen var stor, trots att de två äldsta flyttat, men en sak visste han: "Gud överger ingen!!"
En dag såg Ernst en annons i tidningen, där de sökte en försäljare och det gällde kläder. Ernst sökte och fick jobbet och en dag kom en stor tung väska från Borås. Det blev en mycket annorlunda tid och eftersom det var vinter, så var det sparken som gällde, när han åkte till de olika gårdarna runt Lövnäs.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar