I dag den 11 febr 2011 fyller min kära hustru år. Nu är det bara ett år kvar till hon har gått i mål, som man brukar säga när man har uppnått pensionsåldern. Hon är en fantastisk kvinna som har åstadkommit en hel del och har betytt mycket för många. Speciellt för mig och våra 6 barn och 9 barnbarn (snart 10)
Det är fascinerande att tänka att för 64 år sedan föddes en liten flicka i Finland. Längre fram, samma år, föddes en liten pojke i en liten by i södra Lappland, Sverige. De två träffades 16 år senare i Storfors, Värmland. Kärleken brände till så kraftigt att kärlekselden fortfarande brinner och nu sprakar det inte bara, det är helt övertänt, men ändå kontrollerat. Var det planerat av högre makt? Jag har då aldrig slutat att tacka Gud för att han planerat det så. Till påsken detta år har vi känt varandra i 48 år. Hur kan ni ha hållit ihop så länge? Ja, ska man klä det i religiösa termer så är det ju en Guds nåd och det är det verkligen, utan Gud i vårt förhållande så hade det nog inte varit vad det är. Nu var det inte så att jag frågade Gud om Leena var den rätta för mig. Den frågan fanns inte! Alltså det var så överväldigande känslor och det brann till så skarpt att det blev en eld för livet. Vi har haft olika perioder i livet. Först var det bara hon och jag. Sedan blev det hon och jag och barnen. Nu är det bara hon och jag igen. Missförstå mig inte! Barn och barnbarn betyder oerhört mycket för mig, men på daglig basis är det bara Leena och jag. Härligt tycker jag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar